"Kindness doesn't cost a damn thing"

De senaste dagarna har det hänt mycket... både här neråt i landet, men framförallt i vår huvudstad. Mycket tankar, en del oro, men faktiskt, mest känner jag mig frustrerad över händelsen. Jag kan inte för mitt liv förstå varför man aktivt, någonsin, skulle välja att skada någon annan människa. Jag kan inte se framför mig hur man skulle vilja vare sig förstöra, skada eller rent av släcka livet hos en annan individ. Jag kan inte förstå hur man kan anse sig själv ha den rätten.

Det finns så otroligt mycket avsky och hemskheter i vår värld - absolut inte med start och definitivt inte med stopp i och med händelsen i Stockholm för två dagar sedan.
 
 
Jag blir frustrerad av saker jag inte kan förstå. Det finns ingenting som kan fylla mig som människa med mer frustration, ångest och obehagskänslor. Faktiskt. Det är en sanning om mig. Hemska människor gör mig frustrerad. Människor som anser sig ha rätten att avgöra hur ett annat liv ska avslutas, människor som skadar någon annan och människor som behandlar andra illa.
 
 
Det som nu har hänt i Stockholm var fruktansvärt. Fruktansvärda saker sker i hela världen, varje minut, varje sekund, dagligen och året om. Det är så hemskt. Det gör mig så frustrerad. Men det har också, i samma veva, visat att det finns de som bryr sig om, de människor som värnar om andra, de människor som bryr sig om även de som inte ligger i den mittersta kretsen av eget umgänge. Det är fint att se och det gör att man inte tappar den sista gnuttan hopp man har om omtanke oss människor imellan.
 
Alla mina tankar går nu till de drabbade, både i Stockholm och världen över.
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: